Om att blogga

Jag misstänkte det nästan redan när jag skrev mitt första inlägg här, att jag inte var redo. Efter en del funderande har jag kommit fram till att jag aldrig kommer att bli redo för en blogg som denna. Det var obeskrivligt skönt att få skriva av sig om den första tiden och jag tackar er som har läst och kommenterat, men någon fortsättning blir det inte för jag har helt enkelt inte lust.

Däremot finns det en annan blogg, som inte är så ny precis. Den startade jag när Elias var knappt en månad gammal och sov mest hela tiden. Jag hade massor av tid och flera av våra familjemedlemmar bor långt ifrån oss och kan därför inte träffa Elias så ofta som de kanske hade velat. En blogg med texter och bilder från Elias vardag blev lösningen på problemet.

Bloggens jag är Elias och det går bra att tycka att det är töntigt. Själv tycker jag att det är roligt!

Min plan var inte att bloggen skulle bli så långlivad utan bara något jag skulle ägna mig åt när jag hade lite tid över, men ett och ett halvt år senare skriver jag fortfarande nästan dagligen. Bloggen är inte så mycket en blogg, utan snarare en dagbok eller ett fotoalbum, och min förhoppning är att jag och Elias om några år sitter uppkrupna i soffan tillsammans en kulen höstkväll och läser om sådant som hände för länge sedan. Den är väldigt personlig och, som sagt, skrivs för de som känner oss, men vill ni titta in är ni givetvis varmt välkomna!

http://elias-lejonkungen.blogspot.com/